Vad är det som luktar?

Tidigare i veckan gjordes ett vrakfynd nedanför Jægerbakken. Havet hade skänkt oss en sliten gammal krabbtina av biltemamodell, men eftersom vi är inne på att äta saker från havet var vi ju inte sena med att agna tinan med ett rejält lyrhuvud och kasta i ner i det mörka fjordvattnet.

Följande dag begav vi oss ner till en närliggande fjord för lite häng i solen och fiske. Vi blev även glatt överraskande av att Linus far var i Norge på motorcykelsemester och körde i högsta fart mot bergen. Välframme i bergen skulle han bara få den sista vägbeskrivningen till vårt hemliga fiskeställe när det olyckan inträffande. Körandes i full karriär på motorvägen tappade han sin mobiltelefonen och blev därmed av med den ända form av kommunikation han besatt. Djupt inne på främmande territorium fanns det bara en sak att göra: köpa en korv på en bensinmack och köra tillbaka igen. Synd. För medan korvarna rullade på shell puttrade musslorna i grytan vid strandkanten. Men vi ser fram emot nästa gång Linus far kommer på besök för då har han lovat att ta med båten.

Men nu åter till historien om krabbtinan. Efter ett par timmars gediget fiskande och några makrillar senare begav vi oss hemåt för att i kvällsljuset vandra ut på klipporna och dra i linan ner till botten. Inte heller den här gången blev vi besvikna på det norska fisket när det var ett gäng med riktigt fina krabbor som tagit tinan till bostad.

Fångsten resulterade i en brakmiddag tillsammans sushi (makki) som gjordes på vår egen fångade och gravade makrill. Till den delikata måltiden serverades husets vita vin.

Imorgon blir det äventyr igen, fiskeäventyr förmodligen, eller kanske hike, fotboll blir det nog, eller cykling... Livets svåra beslut.

Majoriteten av kollektivet tar iaf en välförtjänt sovmorgon efter veckans slit. Daniel har fått äran att befinna sig på jobbet klockan 8.00 för att certifiera sig som truckförare.

Kvällen ska vi tillägna fotbolls VM på någon av Bergens lokala pubar...

/Bergen boys