Återbesök i Loddefjord

Denna helgen är Peter på besök och tyvärr så verkar han inte ha samma tur med vädret som Daniels och Linus familjer. Men trots att prognosen inte såg alltför lovande ut så var vi sugna på att besöka någon av traktens klippväggar. Vad kan då passa bättre än det gigantiska överhänget i Loddfjord som möjliggör klättring i alla väderlekar. Peter lyckades inte fastna på några bilder så ni får hålla tillgodo med några andra guldkorn från dagen.

/Jon

Sol,(ingen) vind och vatten, höga berg och djupa haaaav...

Det var med en aning uppskruvade förväntningar som vi körde ut mot Øygarden i månskenet under den senaste fredagsnatten. Vi hade då fått klart för oss att Svenne och Emma hade lyckats ta sig till Bergen från Göteborg med mera fiskespön, hund och framförallt båt som accessoar. Meteorologerna hade lovat både sol och svaga vindar.

På sedvanligt norsk vis skulle vi tillbringa helgen i hytte ute i havsbandet. Så efter att försäkrat hytteägaren som vi skulle hyra av både en och två gånger att vi inte skulle ställa till diskofest eller oväsen och bjuda ut massa ungdomar till stugan så hade vi fått tillgång till nyckeln.

När vi anlände på natten så var det en härlig känsla att sjunka ner soffan, blicka ut över den spegelblanka Nordsjön och avnjuta en kall öl som kylts av snö hämtad från Hardangervidda. Helgen hade startat.

Öppe med tuppen och havet låg fortfarande blankt och båten packades snabbt med alla förnödenheter efter en frukost på verandan. Med flaggan i topp lämnade vi den lilla viken nedanför huset och styrde ut mot de riktigt djupa havet. Spöna var tacklade med stora wobblers och nu skulle vi håva in de stora fiskarna. Med två knop trollande vi in mot några djupbranter som som spanats in på sjökortet. Inget hände. Strax därefter grundade det upp ytterligare och det nappade brutalt på samtliga spön. Den norska havsbotten hade tagit ett stadig grepp om våra drag och det tog en bra stund innan kaoset var uppklarat.

En fika senare och det var dags för förflyttning mot nya hotspotts. Strax norr om ön Øygarden hade vi via eniros flygfoton lokaliserat ett större sandrev som såg ut att vara många rödspättors och Marulkars resort. Det visade sig vara en helt galet vacker plats och vattnet var kristallklart. Här skulle det fridykas och hämtas mat.

Men så lätt var det inte. Det var friskt och vackert i vattnet, och mycket fisk och krabbor men inget som direkt föll oss i smaken.

Ut på det djupa vattnet igen och med nya beten på våra linor tog det inte lång tid innan det det drogs fisk i långa banor över relingen. Makrill, kolja, lubb, sej och bleka nappade till vår stora glädje.

Tillbaka vid hytten mötte vi upp med Daniel och hans familj som hade hittat till oss. Fisken rensades och måsarna matades. Därpå lagades det fisk i alla de former. Ugnsbakade varianter med grönsaker varvades med grillade makrillar, sushi och härliga remolader. Vilken middag det blev, och så trevligt vi hade.

Tack allesammans.

På söndagen var det samma förstklassiga väder som lördagen bjöd på och vi hade inte en endaste gnutta tråkigt då heller.

Stackars oss som hade en sån magnifik helg.

Linus

När upplevelsen överträffar förväntningarna

I helgen bjöd lillebror Daniel över familjen till Europas regnigaste stad. Jag tyckte att vi kanske kunde ha familjehelgen på en mer solsäker plats? I efterhand är jag glad att det blev som han ville.

Jag anlände på torsdagskvällen och på fredagsmorgonen mötte vi upp för att checka in på ett lägenhetshotell i staden. "The Secret" anammades för en lägenhet med havsutsikt - det blir som man tänkt sig - och vi får ett rum så nära vattnet att möjligheten finns att hoppa ned från balkongen. På kvällarna kändes det synd att sluta ögonen då vattnet låg spegelblankt och bergstopparna syntes i horisontlinjen.

Under fredagen besökte vi bergstoppen Fløyen. I motsatt riktning som övriga turister knatade vi upp och tog bergbanan ner. Vi promenerade på smala kullerstensgator, i gröna parker och på en hel del bakgator- missorienteringar från guiden….

På kvällen firas föräldrarnas 33-åriga bröllopsdag med vita dukar inne i stan. Vad är "the Secret" till detta långa äktenskap?

Under lördagen blev det lite shopping och via ett sms på eftermiddagen knappades koordinaterna på GPSen in som skulle föra oss till en av öarna vid Sotra där Daniels vänner hyrt en stuga. Vår pappa - 65 år har alltid ha den senaste tekniken vare sig han klarar av den eller inte. Och instruktionsboken slängs så fort prylen är uppackad. Efter lite diskussioner i framsätet hur denna GPS kan mata in koordinater eller inte plockas telefonen fram.

Tack vare Jons fantastiska vägbeskrivning (vägnummer, antal korsningar och broar) kommer vi fram till en liten stuga högt belägen med öns vackraste utsikt. Där möter vi hela gänget som under dagen har varit ute med båten och fiskat upp den godaste middagen jag ätit på länge. Alla hjälps åt att hacka, koka, steka och grilla. Vi sitter runt bordet och tittar ut över solnedgången, maten är fantastisk och jag önskar att jag var bottenlös.

I detta inlägg uteblir bilder, Daniel tycker nämligen att mina mobilkamerabilder skulle komma i skuggan av de redan upplagda alster ni har här..och ja ok då, kan väl bara hålla med.

Det sägs att det bästa sättet att tacka för ett underbart ögonblick är att njuta av det, och det gjorde jag.

Till sist har jag en önskan om att få kontakt med den som spridit rycktet att regnet skulle dominera i Bergen, jag såg inte ens ett moln.

kramar Lina

Eindrücke einer Österreicherin

So, ich heiße Margret und komme aus Österreich! Ich habe die letzten paar

Tage in diesem Appartement verbracht um nach einer Woche Urlaub hier in

Norwegen mit meiner Familie noch meinen Kumpel Jon zu besuchen, den ich

von unserem Auslandssemester in Bellingham (USA) kenne.

Und ich muss sagen, hier lässt sich's leben! Wir haben viel unternommen,

waren klettern, schwimmen (ja, bei den Temperaturen!), fischen, shoppen

(die Jungs haben geshoppt, ich nicht!), waren in der Stadt, etc. etc.

Heute sind wir raus nach Sutra gefahren, um zu fischen und zu klettern.

Der Wetterbericht war gut, also war ich auf Sonne eingestellt (und auch

dementsprechend gekleidet). Leider hat uns der Regen vorerst einen Strich

durch die Rechnung gemacht. Also sind Ernst und ich erstmals drei Stunden

im Auto gesessen, während die anderen Zwei mit Neoprenanzügen

Speerfischen gingen. Nicht unbedingt der beste Start..

Aber dann wurde es besser! Nach meinen ersten Fischversuchen hatte ich

zuerst gleich mal einen Lyr am Haken. Leider schluckte der Fisch den Haken

und wir mussten ihn "herausoperieren", was Gott sei Dank gelang, bevor wir

ihn zurück ins Meer schmissen (Lyr ist anscheinend nicht so lecker). Und

dann ging's weiter mit der Fischer-Gluecksstraehne, ich fischte gleich

hintereinander 3 Makrelen! Und auch die anderen hatten Glück - insgesamt

brachten wir 22 Makrelen und einen Plattfisch nach Hause, nicht schlecht!

Die meiste Ausbeute machten die andern, während Jon und ich das

Klettergebiet direkt am Meer ausprobierten. Zwar war der Stein noch etwas

nass vom Regen, aber Klettern direkt am Meer, die Sonne am Ruecken und (!)

herumhüpfende Delfine machen ja doch einiges wieder wett ;)

Nach einem langen Tag kamen wir dann um ca. 22 Uhr zurück und machten

uns ausgehungert ans Kochen des frischen Fisches! Das Essen war besser als

in jedem Restaurant, die Jungs sind die besten Köche! Nicht nur das, auch

sind sie alle super drauf, vor allem, wenn sie mit "deutscher" Stimme ihre

Deutschkenntnisse zur Schau stellen. Oder wenn sie wie eine alteingesessene

Familie mit Kerzen und Klassik am Essenstisch sitzen..

Der einzige Fehler an diesem Tag war, dass wir die Speicherkarte fuer die Kamera

vergessen haben, deshalb leider keine Fotos (außer vom Essen danach).

Auf jeden Fall hatte ich eine super Zeit hier in Bergen. Thank you guys a lot for

everything!!! Und jetzt viel Spaß beim Übersetzen ;) So, das war's von mir,

Bussi Margret

Float like a butterfly. Got stunged by a bee...

Då var det helg igen, sommarens snabbaste vecka konstaterades när vi glada i hågen susade fram på landsvägen hem från jobbet idag. Skön rytm från Timbuktu pumpade i högtalarna...

Trotts (eller kanske på grund av?) att veckan gått så fort har vi hunnit med en hel del.

Förutom det numera obligatoriska så som klättring, snorkling, fiske, har det bowlats, trampolinhoppats och spontanshoppats. Det sistnämnda i och med att större delen av Bergens centrala affärer hade en storrea och nattöppet fram till klockan 01.00.

Husets nya outfits!

Hellenäsets trampolin, som att svikta en slipers.

Vidare har vi haft 2 gäster denna vecka. Jons vän Margret (Numera Das Über Mädchen), från Österrike är på besök och sopar banan med oss i allt från klättring och kortspel till bowling.

Den andra gästen Jocke blixtrade förbi som hastigast och tog en natts uppehälle på Le grand Jaegerbakken innan han i morse reste vidare till kärleken. Men förhoppningsvis dyker han/de upp i helgen igen och hänger med oss på äventyr.

Dagens anekdot.

Linsen berättade ett barndomsminne om när han lyckades bli stucken som barn av inte mindre än 36 jordgetingar. Tur i oturen fick han vara hemma från skolan en hel vecka.

Så vad händer?

Efter jobbet snörade jag på mig fotbollsskorna och tar en sväng upp till Sandvikens konstgräsplan. Ett snedskott senare springer jag in bland ormbunkarna för att finna lädret och lyckas precis landa min högra 42:a i ett jordgetingbo. Linus historia bläddrar förbi och mina ben läggs på ryggen innan jag hunnit säga apfelstrudel.

Jag hann precis passera speed of light och trodde jag var i säkerhet då jag plötsligt föll handlöst i en rosenbuske och svärmen var ikapp.

Ett stick i ryggen. Ett i knät. Fegt, men effektivt.

Trasslade mig tillsist ur snåret och gick hem. Drack champagne brus och glädjes åt att Linus fortfarande är rekordhållaren på 36.

Räkna med uppdateringar från bergen i helgen.

Alles klar, alles gut!

Der Däniel

Dagens läxa

Det är lite smått fantastiskt att kunna cykla direkt från dörren upp till kalfjället. En slingrande serpentinväg blir till grusväg som blir till stig. Det är mindre fantastiskt när man har trampat uppför 400 höjdmeter, riktat styret nedåt, gjort sig redo för att dundra hela vägen ner igen och det först man gör är att köra över en sten och få punktering. Fram med verktyg och pump, men var är lagningssatsen? I skrivbordslådan. Fail.

Sotra, du har mitt hjärta!

I helgen var det helg. Det hela började i fredags med lite klättring innan jobbet på det närbelägna spottet Sandviken. De som imponerade mest på väggen var Rebecca och Linus

När vi väl släpptes fria från ASKO och begav oss hemåt så blev vi glatt överraskade av att gänget hemma hade förberett en attackfest med en klubbsandwich och två rejäla shots redan i hallen. Attackfest till trots så stod vi upp relativt tidigt dagen därpå, om än på något skakiga ben, och var redo för dagens äventyr. Planen var att åka ut till den lilla ön Syltøj strax utanför Sotra. Där reser sig en lätt överhängande 30 meters granitvägg av finaste kvalité.

Somliga tyckte att det var hur kul som helst att klättra och fick aldrig nog av klättringen.

Andra började efter ett tag ledsna på att ligga och slappa i solen och bli redo för att dra vidare...

Så efter många långa och hårda leder var det dags att börja rikta in sig på att skaffa något som skulle kunna gå att äta till middag. Men trots att allt såg helt perfekt ut ville det sig inte och medan solen sjönk lägre och lägre på himlen så kurrar det mer och mer i magarna ute på klipporna. Våra fiskedrömmar var lika krossade som ett krabbskal under en fotsula.

Men när allt såg som mörkast ut steg en klar stjärna upp i öster. Kebabstjärnan. Var sin rulle senare var alla mätta och belåtna. Men bristen på fisk var något som gnagde på vår själ och vi började redan smida planer på hur vi under söndagen skulle kunna ta revansch.

Den här gången valde vi att lägga fiskespöna på hyllan och drog istället på oss våtdräkter, mask och snorkel. Det bar iväg längre ut i øygarden och en smalt sund vid namn Rognesund. Vattnet var näst intill kristallklart och i en svag ström simmade vi ut över en fin sandbotten. Det tog inte lång tid innan vi siktat den första rödspättan och strax därefter satt den på Linus ljuster. Snorklingen var fantastisk och det blev tre fina spättor, den största på 68 cm och 2410 gram utan huvud och maginnehåll. Lätt 3 orensad.

En av spättorna ugnsbakades med purjolök och morötter. Tillsammans med färskpotatis och hemmagjord remuladsås mättade den sex hungriga magar.

Snart blir det VM-final och laddning inför nästa vecka. Undrar vad vi ska hitta på då?

Gästbloggare Karlsson får ordet

Svetten pärlar sig och benen skakar, 400 möh mot Sandvikspilen.

Då Ernst lämnat trucken bakom sig begav vi oss ut på vandring i det soliga vädret, med Sandvikspilen som mål. I den gröna leriga skogen med picknick på armen hade vi en lång resa framför oss. Denna resan gick dock ganska smärtfritt.. några småstopp med photo time samt en och en annan flåspaus.

Bergen

Efter ett tag hade vi lyckats ta oss upp till toppen och vad värt! Vi möts av en underbar utsikt över vackra Bergen, fram med filten och picknickkorgen. I en liten grop

bredvid huvudmålet Sandvikspilen satt vi två, där alla flåsande norrmän kom förbi och tänkte "dumma svenskar som sitter och äter här uppe i denna blåsten". För blåste gjorde det minsann!

5 fjärrutlösta kort senare fastnade vi båda på bilden!

Mätta och belåtna bar det av ner igen. Vi möttes då av alla hurtiga flåsande norrmän som varje torsdags eftermiddag tar barnen upp på ett fjäll 400 meter. Annat än oss lata svenskar det!

Picknick i solen

Summa summaro, det har varit en super mysig dag och en kul vecka hittills här i Bergen med allt från Daniles tonfiskgryta och "African balls" till Ernsts katapulthopp ur sängen om mornarna kl 04.55!

Bergen- inte bara regn!

/Rebecca

Vad är det som luktar?

Tidigare i veckan gjordes ett vrakfynd nedanför Jægerbakken. Havet hade skänkt oss en sliten gammal krabbtina av biltemamodell, men eftersom vi är inne på att äta saker från havet var vi ju inte sena med att agna tinan med ett rejält lyrhuvud och kasta i ner i det mörka fjordvattnet.

Följande dag begav vi oss ner till en närliggande fjord för lite häng i solen och fiske. Vi blev även glatt överraskande av att Linus far var i Norge på motorcykelsemester och körde i högsta fart mot bergen. Välframme i bergen skulle han bara få den sista vägbeskrivningen till vårt hemliga fiskeställe när det olyckan inträffande. Körandes i full karriär på motorvägen tappade han sin mobiltelefonen och blev därmed av med den ända form av kommunikation han besatt. Djupt inne på främmande territorium fanns det bara en sak att göra: köpa en korv på en bensinmack och köra tillbaka igen. Synd. För medan korvarna rullade på shell puttrade musslorna i grytan vid strandkanten. Men vi ser fram emot nästa gång Linus far kommer på besök för då har han lovat att ta med båten.

Men nu åter till historien om krabbtinan. Efter ett par timmars gediget fiskande och några makrillar senare begav vi oss hemåt för att i kvällsljuset vandra ut på klipporna och dra i linan ner till botten. Inte heller den här gången blev vi besvikna på det norska fisket när det var ett gäng med riktigt fina krabbor som tagit tinan till bostad.

Fångsten resulterade i en brakmiddag tillsammans sushi (makki) som gjordes på vår egen fångade och gravade makrill. Till den delikata måltiden serverades husets vita vin.

Imorgon blir det äventyr igen, fiskeäventyr förmodligen, eller kanske hike, fotboll blir det nog, eller cykling... Livets svåra beslut.

Majoriteten av kollektivet tar iaf en välförtjänt sovmorgon efter veckans slit. Daniel har fått äran att befinna sig på jobbet klockan 8.00 för att certifiera sig som truckförare.

Kvällen ska vi tillägna fotbolls VM på någon av Bergens lokala pubar...

/Bergen boys