Lördag var dagen D. Dagen storfisken skulle hämtas upp ur djupet. Till vår hjälp hade vi förutom vår arsenal av halvknäkta fiskspön Linus nyimporterade juster! För att koordinera attacken sattes det under fredagskvällen en sambandscentral i vardagsrummet där det studerades sjökort, klockades tidvatten och drogs upp linjer på världskartan.
Linus visar hur vi ska driva in ett stim med breiflabb in i en vik och sen bara hugga dem med dykkniven bakom dorsalfenan.
Glada i hågen begav vi oss ut mot Sotra, landet av mjölk och honung. Likt sherpas i Himalaya vandrade vi över ljungheden mot en gömd vik med perfekt djup och botten.
Vi var inte sena med att kränga på oss våtdräkterna och kasta oss i det svalkande vattnet.
Då var det något som gick fel. Det visade sig att våran gömda lilla vik låg mittemot en gigantisk tvättnings anläggning för oljeriggar så sikten i vattnet var mycket begränsad. Övergödningen verkar ha hittat även till Norge för det var alger och plankton i mängder. Som om inte det räckte visade det sig att det uppfriskande vattnet var lite väl uppfriskande. Speciellt för Ernst som utan huva och skor gjorde ytterst kortvariga besök ner i det djupa blå. Fångsten uteblev den här gången så våra grillspett med marulk och kammusslor får vänta ett tag.
Men vi lät inte detta nederlag stoppa oss utan satte oss i lä för att äta ett par varmkorvar. Resten av dagen spenderades med frenetiskt fiskande där Linus, dagens hjälte, lyckades fiska upp dagens största (och ända) makrill som fick utgöra förrätt till kvällens korvgryta. Sammanfattningsvis kan man säga att dagen gick, i stället för havets delikatesser, i korvens tecken.
/Jon
